Jag heter Therese och är 18 år och bor utanför Göteborg. Jag hade tänkt berätta om min dag i Ullared som började bra men blev hemsk, hemsk, hemsk.

Som sagt så började dagen bra. Jag och min pojkvän Tobbe skulle åka tillsammans med mina föräldrar till Ullared och vi hade jobbat flitigt på våra inköpslistor.

Vi åkte på lördagsmorgonen eftersom päronen skulle på ett fjantigt höstmöte för Caravan Club (husvagnsfolk). Det var lång kö när vi kom fram och det var kallt, kallt men vi turades om att stå och hoppa i kylan som plågade oss i den långsamma kön. Men en liten fikapaus gjorde en glad i magen trots allt.

När vi kom in så började vi arbeta oss igenom shoppinglistorna. Päronen ringde senare och sa att deras möte skulle börja så vi kunde ta deras vagn. Det tackade vi såklart ja till eftersom vi hade en bärkasse som blev tyngre och tyngre efter varje fynd! Vi hämtade vagnen vid kassorna och lämnade den i närheten, vid en massa gardiner, eftersom det inte gick att handla när man skulle gruffas och tacklas med alla andra vagntanter. Vi lämnade vinterjackorna underst i vagnen också.

Mamma ringde vid tre igen när deras möte var slut. De kom och mötte oss när vi valde ut en parfym till Tobbe. Jag och Tobbe var klara med allt så vi gick alla till vår vagn för att lämna parfymen och lite till men märk min förvåning när vagnen inte fanns kvar. Där var bara en massa andra shoppingpersoner med sina egna shoppinglistor.

Men visst, det händer att vagnen blir flyttade så vi började leta. Vi letade länge. Vi började förstå att vagnen inte fanns kvar någonstans i närheten. Efter någon timmes letande bad vi en säkerhetsvakt om hjälp så han höll också ögonen öppna. Vi frågade kundservice om hjälp också. Vår vagn, halvfull med varor, var borta. Och underst låg också våra privata jackor.

Och fy fy för ovana Tobbe som klantigt nog inte tagit ur sin kamera och nycklar ur jackan. Tobbe var tvungen att ha sina nycklar för att kunna åka tillbaks till hyreslägenheten i Värnamo när skolan började på måndag.

Vi stannade tills varuhuset stängde. Vi hittade aldrig vår vagn. Det var jättehemskt att åka hem utan någonting. Vi var så ledsna.

Det här var en hemsk dag på Ullared. Jag har aldrig vart med om detta tidigare när jag varit där. Men detta var väl mitt ”ris för dagen” till er butik...

___________________________________

Snipp snapp snut. Så var sagan slut!

Det skall tilläggas att allt slutade lyckligt eftersom både jag och Tobbe fick tillbaks våra jackor i slutändan.

Och brevet var visst värt ett litet presentkort på 200 kr från Ullaredchefen!

Det lönar sig att "klaga" ibland ♥

Hihi och visst var vi söta för två år sedan? Jag och darling ♥